Förra veckan myntade Thomas Nilsson från Responsive och jag begreppet verksamhetsskuld men vad innebär detta begrepp? Inspiration har vi hämtat från begreppet teknisk skuld i mjukvara som myntats av Ward Cunningham. Teknisk skuld är en form av ”arkitekturröta” (som börjar lukta illa) i mjukvaran och som byggs upp av olika saker som tex att programkoden blir onödigt komplex, den blir svår att förstå, den dupliceras i onödan, den är otestbar och innehåller defekter m.m. Teknisk skuld har en tendens att växa i takt med att systemet blir större och komplexare. Denna tekniska skuld resulterar sakta men säkert till lägre produktivitet och högre kostnader för vidareutveckling av ny funktionalitet. Om man ignorerar och låter den tekniska skulden växa alltför länge i tex affärskritiska system så kan detta leda till att systemet blir ett ”legacy system” som verksamheten blir negativt beroende av. Det finns bland annat tre negativa konsekvenser med detta och dessa är: 1) Systemet blir föråldrat och går inte anpassa på ett bra sätt till att möta nya marknadskrav 2) Systemet är väldigt dyrt och riskfullt att bytas ut eftersom det är så ingrott i företagets olika affärsprocesser 3) Orimligt höga vidareutvecklings- och förvaltningskostnader.

Att eliminera all teknisk skuld är omöjligt och ett alltför kostsamt uppdrag i de flesta fall att göra det. En rekommenderad strategi är att minimering av den tekniska skulden blir en naturlig del i det dagliga arbetet så att skulden inte får växa sig för stor så att den blir ohanterlig. Att stressa och ha för snäva tidsramar för ny funktionalitet är heller inte ett lyckat recept för att hålla den tekniska skulden nere.

Vad är nu verksamhetsskuld? Verksamhetsskuld är en form av ”organisatoriskröta” (som börjar lukta illa) i verksamheten och som byggs upp av olika saker som tex att verksamhetens mål och processer är onödigt komplexa, krångliga, motsägelsefulla, byråkratiska, överflödiga, bristfälliga och/eller svåra att förstå. Om en verksamhet bara kör på i många år och förtränger problemen, och inte hinner med reflektion och lärande så byggs sakta men säkert upp en verksamhetsskuld som börjar tära på produktivitet men även på nöjdhet bland kunder och anställda. Skulle verksamhetsskulden bli alltför stor hamnar företaget förr eller senare i en överlevnadskris för att kostnaderna blir betydligt högre än värdet som levereras.

Det är omöjligt att eliminera all verksamhetsskuld och det är ett alltför kostsamt uppdrag i de flesta fall att göra detta. I Lean försöker man dagligen synliggöra och eliminera all slöseri för att ständigt bli bättre och därigenom kunna leverera ett så högt värde till kunden som möjligt. Att tidigt synliggöra och eliminera verksamhetsskulden är därför i bra linje med vad bland annat Lean står för.

Så låt oss sluta att skjuta upp minimeringen av de olika skulder som finns runt omkring oss. Låt oss skapa en långsiktig kultur där vi eftersträvar en tillvaro där kunder, anställda och övriga intressenter är mer än nöjda.

PS. Detta med skuld-begreppet går att tillämpa på väldigt många områden som tex samhällsskuld, politiskskuld, miljöskuld (klimatsskuld), kärlekslivsskuld, hälsoskuld, husskuld m.m.